Gunnar är död

Min kära skalbagge Gunnar som jag delar rum med här hos mamma är död! Han sprang över golvet på väg mot en av mina små mattor (han valde den rosa) när mamma plötsligt flämtar till, springer och hämtar papper, plockar upp Gunnar med pappret och vänder sig om för att gå. Men tappre Gunnar lyckas komma ut ur papperbiten! Han springer i världens fart mot mig för att söka skydd, men mamma är snabbare! Hon lyckas få tag på honom igen. Även den här gången smiter Gunnar. Ut på mammas arm. Mamma skriker till och skakar av sig Gunnar. Stackars Gunnar flyger iväg och landar på golvet. Jag springer fram för att se hur det gick för honom. Han lever ännu! Jippie! Men sen lägger mamma in dödsstöten. Hon lägger pappret över Gunnar och bankar på det med knytnäven. Men när hon lyfter på pappret så lever Gunnar ännu! Ett mirakel! Han springer nu så snabbt som en liten skalbagge kan in under dörren. Men mamma vägrar att ge upp. Hon kastar pappret på Gunnar och bankar extra många gånger på det. När hon lyfter på pappret är Gunnar död. Mamma såg det som en liten seger. Jag såg det som en stor förlust. Gunnar var en av mina närmaste vänner, och jag vet inte hur jag kommer klara mig utan honom. Nåväl. Jag får väl ta och hitta mig en ny liten skalbagge kompis.

image317

Ungefär så här såg Gunnar ut. Fast han var mycket minde.
Skalbaggen på bilden är föresten Gunnars pappa Örjan. Dom båda bodde här ett tag, men Örjan träffade en tjej som han flyttade hem till för några veckor sen. Då fick jag ta hand om Gunnar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0